"Man ska uppfylla sina drömmar" fick jag höra och så var det som om allt lossnade eller föll på plats. Drömmen om att flyga själv.
Jag kommer att skriva ned några tankar från förr och vägen framåt till mitt mål. Om jag kommer att nå ända fram vet jag inte men det är kanske vägen som är mödan värd och då har den ju ett värde i sig själv.
Flyg har alltid varit en stor del av mitt liv. Flyg i många former har följt mig från det att jag vek pappersflygplan och flög dem inne i hemmet till att jag för några år sedan började flyga skärmflyg. Redan de många testerna med pappersflygplanen lärde mig aerodynamikens grunder och förutsättningar. Jag vek och tejpade dem och testade i timme efter timme. Optimerade och hade kul. Sedan kom friflygande segelflygplan in i bilden. Jag byggde min Gladan och kastade och kastade. Och jag har ett minne när jag sitter på golvet på passagerarsidan i folkvagnen på Höghedens segelflygfält utanför Älvsbyn. Folkvagnen var en bil som användes till att på marken bogsera segelflygplanen från deras landningsplats fram till där de skulle starta. Där satt jag på golvet och en av flygarna körde bilen sakta för att den som gick snabbt vid flygplanets vinge inte skulle behöva springa och jag fick frågan;
- Jaha håller du på med flyg också?
- Jo, jag håller på med en Gladan.
- Jaha, det är ju en fin gammal kärra, sade han.
Möjligen hette han Lasse Lööf, segelflygaren som byggde ett eget flygplan. Om Lasse visste vad en Gladan var vet jag inte men oss flygare emellan så var det djup kommunikation. Jag var väl inte 10 år fyllda.
Gladan lärde mig mycket om vad flyg är, om vingöronens betydelse för stabilitet och rak kurs, om hur viktigt det är med rätt mängd hagel i nosen för att få lämplig tyngdpunkt, om förhållandet mellan anfallsvinkel och tyngdpunkt. Ja, det låter nördigt och är väl det också men det var mycket intressant. Jag lärde mig när ett flygplan stallar (är engelska och uttalas "stål") dvs tappar flygförmågan och nosen pekar lite nedåt. Senare fick jag brutalt känna på när ett flygplan får en full stall och viker sig över vingen men det blir en annan historia.
På blankisen och på skridskor testade jag flera olika inställningar på min Glada och den flög så fint och landande så mjukt på den blanka isen, och jag kastade och kastade. Det var den första riktiga flygkänslan som infann sig och jag kan än idag 40 år senare känna den känslan; flygplanet flyger och jag har trimmat in det perfekt, jag har byggt det själv, limmat och klätt med det ömtåliga japanpappret och nu flyger det!
Senare blev det dags att dra upp henne med en lång lina. Det var vinter och det blåste en svag sydlig vind. Och jag minns än idag paniken när hon försvann ur min åsyn. Jag drog upp henne lite för nära stranden och hon drev med vinden, fick lite termik eller hang över husen och försvann. Jag sprang och sprang för att leta och hittade henne på andra sidan vägen långt ned på en annan åker där hon landat så fint och gjort ett långt spår i snön. Och jag skrev i min bok, min flygtiddagbok där alla sekunder och flyg noterades för flygplanet Gladan att det hade landat oskadat och gjort ett långt spår i snön. Flygtiden minns jag inte men den var säkert över en minut.
Jag kommer att skriva ned några tankar från förr och vägen framåt till mitt mål. Om jag kommer att nå ända fram vet jag inte men det är kanske vägen som är mödan värd och då har den ju ett värde i sig själv.
Flyg har alltid varit en stor del av mitt liv. Flyg i många former har följt mig från det att jag vek pappersflygplan och flög dem inne i hemmet till att jag för några år sedan började flyga skärmflyg. Redan de många testerna med pappersflygplanen lärde mig aerodynamikens grunder och förutsättningar. Jag vek och tejpade dem och testade i timme efter timme. Optimerade och hade kul. Sedan kom friflygande segelflygplan in i bilden. Jag byggde min Gladan och kastade och kastade. Och jag har ett minne när jag sitter på golvet på passagerarsidan i folkvagnen på Höghedens segelflygfält utanför Älvsbyn. Folkvagnen var en bil som användes till att på marken bogsera segelflygplanen från deras landningsplats fram till där de skulle starta. Där satt jag på golvet och en av flygarna körde bilen sakta för att den som gick snabbt vid flygplanets vinge inte skulle behöva springa och jag fick frågan;
- Jaha håller du på med flyg också?
- Jo, jag håller på med en Gladan.
- Jaha, det är ju en fin gammal kärra, sade han.
Möjligen hette han Lasse Lööf, segelflygaren som byggde ett eget flygplan. Om Lasse visste vad en Gladan var vet jag inte men oss flygare emellan så var det djup kommunikation. Jag var väl inte 10 år fyllda.
Gladan lärde mig mycket om vad flyg är, om vingöronens betydelse för stabilitet och rak kurs, om hur viktigt det är med rätt mängd hagel i nosen för att få lämplig tyngdpunkt, om förhållandet mellan anfallsvinkel och tyngdpunkt. Ja, det låter nördigt och är väl det också men det var mycket intressant. Jag lärde mig när ett flygplan stallar (är engelska och uttalas "stål") dvs tappar flygförmågan och nosen pekar lite nedåt. Senare fick jag brutalt känna på när ett flygplan får en full stall och viker sig över vingen men det blir en annan historia.
På blankisen och på skridskor testade jag flera olika inställningar på min Glada och den flög så fint och landande så mjukt på den blanka isen, och jag kastade och kastade. Det var den första riktiga flygkänslan som infann sig och jag kan än idag 40 år senare känna den känslan; flygplanet flyger och jag har trimmat in det perfekt, jag har byggt det själv, limmat och klätt med det ömtåliga japanpappret och nu flyger det!
Senare blev det dags att dra upp henne med en lång lina. Det var vinter och det blåste en svag sydlig vind. Och jag minns än idag paniken när hon försvann ur min åsyn. Jag drog upp henne lite för nära stranden och hon drev med vinden, fick lite termik eller hang över husen och försvann. Jag sprang och sprang för att leta och hittade henne på andra sidan vägen långt ned på en annan åker där hon landat så fint och gjort ett långt spår i snön. Och jag skrev i min bok, min flygtiddagbok där alla sekunder och flyg noterades för flygplanet Gladan att det hade landat oskadat och gjort ett långt spår i snön. Flygtiden minns jag inte men den var säkert över en minut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar