Jag brukar sluta lite tidigare på fredagar och så även denna dag. Prognosen såg riktigt bra ut, en front skulle komma in från väster men den skulle dröja något med sin nederbörd så det fanns en lucka under eftermiddagen. Så jag bokade VIE för en kort sväng över stan.
När jag kom ut till fältet så hängde struten rakt ned. Perfekt. Så jag drog ut kärran och gjorde daglig tillsyn och satte mig på plats. Starten gick fint och det steg bra i den nollgradiga luften. Men väl uppe på 1000 - 1500 fot så kyttade det rätt mycket. Det brukar göra det strax väster om fältet så jag tänkte att det går över när jag kommer närmare stan och ut över fjärden.
Men det snarare tilltog. Borta vid modellflygfältet så vände jag, det var inte så roligt längre även om det inte var illa på något vis. Jag testade att gå ned till 1000 fot och det blev något lugnare men inte behagligt. Jag korsade banan och gick in i vänstervarv och landade 34 i stilla luft, typ.
Det blev 18 minuter i luften och det kändes bra men lite kort. Vädret var inte bättre helt enkelt.
På backen gick jag tvärs över plattan och in i kallhangaren sedan jag rangerat VIE och pysslat om henne lite.
Då gick jag in till min andra dam eller min första dam, heter det nog i alla fall vad betecknar flygplan.
Jag tänkte starta henne lite och taxa en smula. Men först så stod det två trikar i vägen som jag behövde flytta på. Det var trixigt och tog tid. De har ju en imponerande spännvidd dessa flygetingestar.
Jo, jag var mycket medveten om att det var en chansning. Noll grader och tre månader sedan motorn gick. Det gjorde den inte. Batteriet var helt enkelt för urladdat. Käba! Men jag är väl medveten om att det var en chansning.
Så det blev till att dra in igen och ställa min kärra längst in och trikarna på sin plats.
Nu har jag batteriet på laddning med en CTEC-laddare och den får stå på ett tag tills jag gör ett nytt försök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar